Vårkonsert i marin miljö		050509
		Söndag 8 maj genomförde Sandgrenska Manskören sin vårkonsert på Marinmuseum i Karlskrona. Här rapporterar Hans och Astrid Gustafsson (foto) från en konsert i annorlunda miljö. Det blåser friska nordhavsvindar men solens strålar värmer denna söndag i maj, nådens år anno 2005. Vi har stängt in oss i galjonshallen, Marinmuseum, Karlskrona. Utanför väntar publiken, drygt 100 personer, spänt på att få komma in. Läget är prekärt för Sandgrenska manskören och dess solister, en av dem är sopranen Annica Börjesson som ser sig bekymrat omkring. Ackompanjatören Hans Bäckman sitter nämligen i bil på väg till konserten. Valet är att hålla publiken stången ytterligare en stund eller släppa in dem och sjunga utan ackompanjemang, för att det senare ska lyckas krävs en manskör 45 – 50 man stark och det har vi ju..? Innan vi får upplösningen på dramat ska vi se vad som förevarit. Det började med repetition i träningslokalen, en av högskolans lärosalar ute på Annebo. Det var ungefär trettiofem som kommit till denna generalrepetition och vår dirigent, Håkan Jönsson var på sitt mest sprudlande humör, det vill säga, han var både effektiv och rasande med sprudlande humor!
		Salen är ganska så tom ännu, men ett par stycken glada andratenorer har kommit – och det räcker långt! Från vänster i bild ses: Rolf Persson, Lars Erik Wilhelmsson, Tage Karlkvist, Lennart Ottosson.
		På repetitionen går vi igenom de mer krävande numren som denna gång är, ”Gårdstango”, ”Kung Liljekonvalje” och ”Lowlands”, även ”Ångbåtssång” får sig en duvning då det råder delade meningar kring hur vi ska starta maskinen, dvs, hur vi samstämmigt ska börja sjunga ”…sätt maskinen igång herr kapten!” Dirigenten avgör detta spörsmål utan prut, det är han som bestämmer. Nu har husbandet också kommit och det är Leif Olsson och Bengt Engkvist (närmast väggen). I kören är det nu stor efterfrågan på vad vi ska sjunga och i vilken ordning, strax är kören i full färd med att ta till sig den information som vår dirigent ger.
		Dirigenten Håkan Jönsson har precis talat om för kören att det är ”dödsstraff” på parallella kvinter när vi gör ett parti i Lowlands. Kören har också fått besked att det inte ska vara något fermat på åttondelarna för basstämmorna så nu vet alla vad som gäller.
		Så här ser programmet ut: Akt 1: Ångbåtssång Vårliga vindar draga Sköna maj Under rönn och syrén Glad såsom fågeln Nu är den ljuva våren Kung Liljekonvalje Ägga-Persson Wilhelm Pettersson Berger Kaffe utan grädde	Akt 2: Kösång Serenad Hör i Orfei Drängar Saa saetter vi Piben i Ovnens krog Den lille Ole Gårdstango Lowlands 3 x Ulf Peder Olrog Det måste vara underbart Auld lang syne
		Det här är vår solist vid denna vårkonsert, Annica Börjesson, sopran och egenföretagare i Kosmetikabranschen samt kommunanställd på deltid, lägg därtill frilansande sångerska. En konsult som kan rekommenderas!
		För att läsaren ska få en känsla av hur det ser ut i Galjonshallen, Marinmuseum, så sänder vi med den här bilden där publiken just fått höra ”Kaffe utan grädde”, mycket vitsigt presenterad av Håkan Jönsson och sedan vederbörligt sjungen av Sandgrenska Manskören för den kaffesugna publiken. ”Det blir inga gräddbekymmer, bara glädje dagen rymmer…”
		Vår dirigent sjöng solo och husbandet slappnade av. Håkan Jönsson sjöng; Sommar trivialiteter, Ofvandahls och Dityramb. Allt detta fick vi höra av vår Maestro. Men också en och annan historisk förklaring. Visste du att pekoral kommer från just Konditorn på Ofvandahl i Uppsala och hans förkärlek för att skriva dikter? Dikter som redan från begynnelsen klart och entydigt blev klassade som just – pekoral. Dityramb? Det är en högstämd och hänförd lyrisk dikt, för länge, länge sedan skrevs dityramber till guden Dionysos ära.
		Det finns en rädsla för att manskörssången inte drar till sig den yngre publiken, men av bilden att döma kan man nog påstå att det inte är så, åtminstone inte i detta fall.
		Så, nu lämnar vi Galjonshallen för den här gången. Visst hann ackompanjatören dit i tid, visst sjöng Manskören bra! Var det en bra konsert? För oss som var där är svaret ett rungande ja. Men för dig som läsare kan man beklaga sig för att bildreportaget inte handlar så mycket om själva konstutövningen i form av de vårsånger som sjöngs denna eftermiddag – men det har vi ju professionella skribenter som sköter, på lokal nivå såväl som på riksnivå? Heder åt dem för det är svårt att beskriva sång med ord, särskilt en sådan eftermiddag som denna där ”Auld lang syne” var på väg att lyfta taket på Galjonshallen och där Sandgrenarna höll igen för att färgen inte skulle flagna rakt av från galjonsfigurerna… Till läsaren rekommenderas därför följande: Gör det som Sandgrenska Manskören år efter år säger till kulturredaktören på länstidningen i Blekinge – kom och lyssna på oss! Det är ett sätt att uppleva och ge manskörssången rättvisa, förutom att sjunga i kören själv förstås. Foto: ASTRID GUSTAFSSON Text: HANS GUSTAFSSON, II-tenor Sandgrenska Manskören